Idag har vi hoppat ihop igen. The rockin' rookies. En liten extraträning för mej och Matte. (Som numer inte längre går under epitetet "Bygg", utan är NattklubbskungMatte på Norra Bantorget. Dit vill jag snarast och bli vippad!) Vi gjorde några skuttrundor och Lena Bredberg var på plats och i storform. Det tycker jag nog att vi grabbar tvivelsutan även var. La hinder efter hinder under oss. En god stämning spred sej över manegen även om det under ytan, lätt puttrande, har börjat spira ett rafflande skolgårdsliknande svartsjukedrama om Celine. Förmodligen mest hos mej. Mina känslor för henne gränsar ju, som ni vet sen tidigare, till direkta olagligheter. Och idag när det flöt på som finast, fick Lena plötsligt för sej att Matte skulle få provrida henne en stund. Ja ni hör ju. Sådär bara! Fräckt.
Under resten av lektionen gled hans byggarhänder oförskämt mjukt över hennes mjuka mankam, och jag fick bittert nöja mej med ett å annat förstulet ögonkast från mitt favoritsto. Det var dock en tydlig glans av längtan i hennes varma blick! I'll be back.
Här försöker grabben impa på Celine med yviga hinderstödslyft.
Jag ledde snabbt ut henne mot boxen till morötter och ett mer privat kutter.
2 kommentarer:
Ja, visst är hästlivet hårt. Det här är vad varenda liten ridskoleunge upplever vecka efter vecka.....
Men hallå... den som har mest morötter så klart ;)
Skicka en kommentar