Och man hajar ju. Även fast det kan va lite småkul med rockande rookies att överösa med "Jamen titta!" och "Oj vad du kan!", så uppnås till slut en fas då kalvcharmen börjar lukta härsket. Särskilt när kalven är i fyrtioårsåldern.
Idag hade Anna helt ny röst. Lite Mrs Ratched. Den har visserligen blänkt igenom förut, men bara stundvis. Nu är det rätt på, helahandenpekning och serious business. Det vill till att man levererar. Grunderna har vi tragglat färdigt. Sträng tyskafröken som kräver alla verbformer. Skitläskigt. Jag darrar i hela kroppen. Och gillar det.
4 kommentarer:
Äntligen lite krav. Kan inte lalla runt i all evighet. Såg filmsnutt från träningen. Borde ni lägga ut länk till här förresten!! Såg rätt vingligt ut...hihi...men det går nog bra.
jaa
jag har letat efter den snutten
var hittar jag?
Slut på leken, dags för allvaret! Inte länge kvar nu....Tyvärr blir det inget Globen för mig i år för höjdpunkten hade helt klart varit din hoppning! :-) Går in och läser dina inlägg dagligen och skrattar ofta gott åt de väldigt målande beskrivningarna. Min favorit är inlägget Stureplanspaddock - då skrattade jag så jag grät :-). Tack för att du förgyller mina dagar och lycka till i Globen!
/Mojsen
PS Marcello är underbar, honom är jag lite kär i....
Länken går att se på mms://lstream.se/horseshow-intervju3 =)/ Anna
Skicka en kommentar