måndag 24 november 2008

Cruel reality

Det hjälper inte att jag glömmer både mössa och handskar kvar i Strömsholmsstallet. Telefonsamtal till kändishoppningsledningen på vägen hem bekräftar misstankarna. Det är försent att krångla med häst-alternativ nu. De var granithårda. 

Men IT AINT OVER YET!

Jag och Celine är fortfarande lovers, och kärlek övervinner allt!
Tvivelsutan har vi vissa problem i relationen. Men de ska åtgärdas. Hon har en flink hoppare någonstans i sej, det vet jag, och är fanemej en av planetens finaste hippos. Jag önskar bara att jag kunde squeeza fram det ur henne bättre. Med en mer erfaret drivande och hjälpsäker ryttare skulle hon nog kunna ta hem hela klabbet, så vad att göra? Jag måste träna. Och träna lite mer. På ett ännu mycket mer sätt. Mest.

Det är upp till mej nu. Jag kan inte förvänta mej att lyftas över murarna av trollkarlshästars befjädrade hovarmar. Bara fåniga ursäkter det är! Måhända är jag en sopa, men inte länge till.
Sex dagar kvar. Nu kör vi!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Hur det än går - du måste ha lärt dig massor. Sista hindret flög ni ju över. Håller alla tummar som finns för dig och Celine.

Anonym sa...

Instämmer med föregående skribent. Om du började rida i oktober är det helt makalöst bra att du rider i globen. Vi hejar på dig! /Anneli och Peter Granström

Anonym sa...

Taskigt - du borde få rida den häst du känner dig säkrast på. Stå på dig Wille!