30 cm

Jag har bestämt mej. Inga machohopp för min del. Det skapar bara onödiga tendenser till mental obalans så fort ribban börjar åka upp. Jag älskar att jag börjar få styrsel på vägarna. Att med små marginaler hitta emellan, växla tempo, snitsla fram en rosett bland hindrena. 

Men så fort 450 kilo och jag lämnar marken, så blir jag lätt distraherad och börjar tänka i tvångsmässiga katastrofbanor. Och inga små missöden. Nej, nej. Eftersom jag lider av en svår självcentrering, så duger inga ynkliga vrickningar och rivsår. Projektorn i huvet bjuder på rejäla THXsurroundkompande splatterscener med kringflygande lemmar, i trådar studsande ögonbollar och korpar som flaxande flockas runt mitt över manegen rullande huvud till skrattande spritt språngande nakna GB-gubbars jubel.

Därför håller jag mej stolt till mina 30-40 cm clearround. Ja, så jag med huvudet högt kan ta rekord varenda gång. Med nobelt lyfta ögonbryn trippade jag idag in både Marcello och Celine mellan målstolparna. Vi behövde kanske inget kontrolltorn som utfärdade start och  landningstillstånd för våra linjalhöga rymdutflykter, men det fläktade likafullt friskt i håret. När det väl varade.