Nyss satt jag på lunch med Magnus Härenstam, en gammal idol som ju gör en Hitlertransvestitfigur på scen för tillfället.
En yttringsytterlighet som genast framstod som riktigt salongsklädsam i jämförelse med mina tafatta famlanden i hoppbanemörkret. Där har jag ju inte ens nån som applåderar. Och max en och annan morot i lön.
Stövlarna har vi emellertid gemensamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar