Emellanåt inuti detta experimentliknande projekt, så påminns jag om hur sanslöst hjälpsamma människor är. Jag får hela tiden råd, tips och direkta förslag på hur det välvilligt kan bidras på allehanda vis. Och det är inga småsaker. Det är avancerade extralektioner, släpvagnar i slask, utrustning på övertid och okristet tidiga mornar med leriga stövlar i baksätet. Allt från detaljattiraljer i stil med applicerade specialminisporrar till hela hästar som "utan problem" skulle kunna levereras genom snöstormar till avlägsna, av ytterligare andra generöst upplåtna, varmt upplysta ridhus. Idel leenden, bjudbeteenden och hundöverseenden.
Kanske är det, som jag tidigare reflekterat över, just hästkopplingen som är nyckeln. Trots att det är orimligt att bortse från en mängd särpräglat udda personligt kopplade individinsatser som varit unikt råsköna, så vågar jag ändå frankt påstå sammanfattningsvis:
Hästfolk är uppställare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar