Vad är en häst?

Kanske att jag satt på en Dalahäst som liten. Måhända trallade jag nåt om den kära lilla ponnyn på dagis. Säkerligen slog det mej även att mina äldre systrars lätt hampadoftande afghanpälsar emellanåt byttes ut mot ridkläder, men mest var det nog Jolly Jumper som tidigt etsade sej i mitt lilla hästminne med sina glatt viftande hovar och discolugg. Lucke Lukes trogne följeslagare. Som ju även var en fena på lite mer udda färdigheter som poker. 

Denna kuse följdes snart upp av att de tre musketörarna - och även Greven av MC - emellanåt dundrade fram på hästryggen med yviga gester mot sirligt tecknat raffel i Illustrerade Klassiker, tillsammans med den svarte riddaren och - naturligtvis - själva Ivanhoven. I övrigt hade jag inte mycket med de manfriserade mulanletena att göra. Jag betraktade dem helst, som säkert många med mej, på lite lagom håll. Särskilt efter att en av dem sparkat njurarna av min ena syster på det glada 70-talet. 

Där nånstans började förmodligen framtida formuleringar i stil med att "en häst gör sej bäst mellan hamburgerbröden" spira. Fast det är klart. De var ju fortfarande grymt tjusiga, de där långbenta! Och faktiskt jävligt rockiga. Så i det tysta hukade en obotlig romantiker bakom revbenen, frustande i tålmodig väntan på ett senare tillfälle.