Ja varannan, eller ibland varje, tisdag ska vi tydligen ses och demonstrera våra färdigheter för varandra, och storbossarna på Stora Wäsby. Då samlas hela gänget i ridhuset runt koordinatörscoachen Lena Bredberg, som delar ut guldstjärnor respektive protokollplumpar. Alla sneglar förstås på varandra och jag har redan lite halvkoll på hierarkien i truppen. Ja, även om vi naturligtvis är med enbart allena och endast på skoj, så anas kompetitionsvibben i fonden. Dels har vi lyxarna med egna hästar. Behöver jag säja mer? Gissar att själva tävlingsmomentet blir mest angeläget dem emellan.
Det kan nog vara på sin plats att rabbla upp alla mina medkombatanter vart det lider, men ge er tills vidare tåls. Än så länge är jag alltför sysselsatt med att hålla mej i rätt fil, på rätt köl. Känns klart bättre på Picke, som jag nu så smått fått in chopsen lite på.
Bingo, den fläckige krabaten som jag red första gången rattar nu Gry helt för sej själv. Hon verkar ha koll. Kanske inte riktigt lika självsäkert, som några av de andra, men det kan också ligga i hennes gemytliga karaktär. Hon är ingen höghästad typ. Vad jag märker i alla fall. Inte minst eftersom jag plötsligt rullar runt i gruset som ett tarvligt kastat bouleklot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar