Hovturné

Närmast märkligt att jag inte insett det tidigare. 

Men omgivningen, och inte minst luftslotten vid horisonten, 

ter sej nog en smula klarare ut från hästryggen. 

Kanske är det lite färggladare utsikt däruppe på höjden. 

Tunnare luft? Förmodligen. 

Det kan ha varit tredje, ja högst fjärde gången jag sjönk ner 

i det knarrande sadellädret som det slog mej 

att det helt uppenbart 

var just i den sitsen 

som mitt fortsatta 

turnérande utan 

omsvep skulle ske. 

(...ja, jag har ju trots allt ett jobb också.) 

Jamenjavisst! Såklart. Bekvämt tillbakalutad i sadeln. 

Lojt visslandes mot solnedgången. Väderkvarnar och hela kittet! 

Jag hade ju under några sensomrar redan gjort ett par vändor genom Värmland på moppe med ett gäng galningar, och det var ju som en enda lång lustfylld knatterdröm, so why the hell not! Hi-hooo Silver. Tror faktiskt att den med knapp ledsyn utrustade märr, som jag av nyss berättade anledningar satt uppstagad på, till sin överraskning började skritta till i hela kroppen av bara min tanke på framtidsprospektet. Så med ett skräckslaget jämmer väckte jag stallflickan som sömngångaraktigt ledde mej runt runt, och bad henne för guds skull stanna. Jag var ju tvungen att rusa iväg och ordna ett ridande orkestersällskap. En musikertrupp till häst! På väg till nästa slott. En i ett rökmoln klapprande skvadron med standar och lutor i högsta hugg över skånska prärien! Åh, herrejösses så bra. Den måste heta...HOVTURNÉN. Vad annars? Och rida kunde jag ju redan, jag hade ju ridit åtminstone uppåt tjugo varv runt paddocken. (Heter det så? Eller var det nånting med Tintin?) 

Åt båda hållen, dessutom. Inte konstigt att jag var helt yr av extas. 

På nåt vis. Ja på nåt märkligt vis, lyckades jag sen trumma ihop ett gäng sanslöst modiga hjältar som med Arja Saijonmaa och Tina Ahlin i spetsen faktiskt hjälpte mej att skrämma slag på ortsbor och kossor i trakterna runt ljuva Söderåsen i Skåne sommarn 2008. 

Men det är en helt annan historia, 

som ni kan läsa mer om på WWW.HOVTURNEN.SE  

En hel saga i sej! 

Kvarstår dock att konstatera, 

vad gäller själva ridningen där nere i ombonade Skånelandet; 

Hade vi inte fösts framåt av vänligt bestämda rutinerat vana turridningsciceroner, 

och blivit varmt omhändertagna av överseende leende hjärtligt gästfria Söderåsbor, 

så hade vi nog inte kommit sådär alldeles helskodda fram till slutet av det äventyret. 

Det hajade nästan alla inblandade. 

Nästan alltså. Själv var jag till ytspänning sprängfylld av hästsjälvförtroende. 

Och hade nån frågat mej om jag kunde det där med att rida, vid den tidpunkten. 

Efter den veckan. 

Ja, då hade jag blixtsnabbt svarat att jag nog kunde göra 

vilken löjlig hopptävling i Globen som helst.

Ok då. 

Sa arrangörerna för en ganska stor hopptävling i Globen. 

Du är välkommen.