STILIGT

Vilken känsla! Jag känner mig otroligt stolt som tränare över Willes fina ritt i Globen och mest stolt känner jag mig över stilpoängen.
Tack Wille för en spännande, tålamodsprövande och vansinnigt rolig höst!
När ses vi i stallet?

Anna Persson

In the flesh

Från instruktionsDVD till the real thing. Som nybliven ryttare piggar det förstås upp att gnugga axel med Gretze. En hel del konkret beröm kunde jag inte heller hindra henne från att ge. In vino veritas.

Jackpot!

Stort grattis till den mäktige Matte som fick allt att klaffa när det verkligen gällde. Det är ljuvligt att stå bredvid när sagor på fullt allvar tickar igång sådär klassiskt. Hoppningens Rocky Balboa! Trygge vinnarhästen Mowitz hamnade i rätta händer. Hoppas verkligen att de oftast pinsamt hästsportointresserade medierna nu gör en grej av det här. Det är extremt välförtjänt av vår djärve favoritstocksågare, men även spännande ur en mängd andra aspekter. Kanske för spännande? 

Blossom förtjänar extra stjärna för en framåtdrivet välriden runda på kanske inte den allra piggaste hästen. Hon liksom bara gjorde det. Helt okomplicerat, inga utsvävningar. Coolhet räcker långt. 

Peter behövde inte vinna, han hade publikens jubel i sin hand anyway. Killar som tjejer. Jag såg hans runda på en monitor, trodde att det var fel kanal, att det var den "riktiga" hoppningen. Men allright, lite mer vinnarglöd hade man kanske kunnat önska från den dansande bonden. Han vet ju hur man gör. 

Andra toksäkra fick tokspel. Linda, Karin och Jessica gjorde kanske sina sämsta insatser under hela hösten. De är alla ordentligt erfarna och känner sej nog lagom nöjda idag. Det var en salig mix av otur, stissiga hästar och ren rädsla. De får nog, liksom jag, trösta sej med att det var en "kul grej" och att livet dansar vidare. Det är ju t.ex jul snart. 

Terran levererade. Trots amfetaminkuse. Lilla Queenie. Men de har faktiskt studsat fram lika prilligt hela tiden. Och i mål. Ingen blev förvånad. De gjorde det dom skulle, och såhär efteråt; fan vad strongt! Helt magiskt har hon styrt detta snudd på elektriska fält längs de rätta slingorna hela tiden. Utan att nån egentligen har tänkt på det. Stort. 

Petra hade mycket väl kunnat vinna, hon hoppar stilsäkert och vackert som en målning, men rev ner lite diskret emellanåt för att va sjysst mot mej. Snacka om generositet!

Kantänka mej att huggsexan om hästar kommer eskalera till nästa år, om nu nån ens vågar nämna den faktorn. Det är ju onekligen en het potatis. Vilket det ofta blir när vi människor, tävlande som tränare, motvilligt måste fejsa våra begränsningar gentemot våra kära kollegor djuren.  

Fair enough

Ett litet odramatiskt antiklimax piggar faktiskt upp ibland. Det här var ett sånt. Nu kan jag börja planera för julen igen, jag hade lagt det tankearbetet åt sidan med tanke på att jag så starkt såg en intensivvårdsvistelse med tillhörande konvalescensbehandling framför mej snarare än en lite trött men helt ok runda. Familjen kunde köra igång julklappslistförfattandet redan på läktarn.

Backstage

Jag vill gärna ge er några ögonblicksbilder från backstageområdet, som ju inte går av för högafflar. Vi rockare har nog sett ett å annat, måhända i exklusiv inramning stundom, men oftast är det håriga roddare i lädervästar som dricker ljummen pilsner och spelar flipper. Här, däremot, har ni min utsikt just nu från fikabordet. Vänta, låt mej slänga upp videokameran;

Därutöver blir vi alla... 

...ordentligt påpassade och ompysslade inför starten ikväll.

Jessica har med sej egen skäggstubbplockerska

Jag, Linda och Peter fick tokskäll för att vi lekte skeppsbrott lite granna.

Matte tyckte nya eye-linern funkade finfint, men bestämde sej för att spola peruken.

Rosett

Och rosetten. Ja, den har jag redan hållit i. Och placerat upp på Hovstallets gran.

Tävlingen är en kul omständighet. Jag har redan fått första pris. 

Annars tycker jag det kan gå till...

Kanske nån av dem som verkligen KAN det här; Peter, Petra, Karin, Linda, Jessica. Eller superduktiga Terran och Blossom som kämpar på med lite stirriga eller sömniga hästar. Min rookie-kollega Matte förtjänar det extra för skön inställning, grym talang och stort mod. Alla tränare med Anna och Lena i spetsen och andra som hela tiden hjälpt till utöver det normala.

Men, det är klart.

Vill inte nån av dem ha det, så rycker jag och Céline det som en kobra!

Söndagsbön

Dåså. 

Inte så mycket att orda om längre. 

Jag är förberedd. Rustad. Frisk. Fokuserad och lugn. 

Låter det inte som en ganska bra beskrivning

av en gravt mentalsjuk människa.

Vad trist det ska bli sen att inte ha detta stohej i blodet.

Att inte få frossa i andras frågeställningar om hur det går med hästeriet, som omväxling från den vänligt menade men uttjatade när-kommer-nästa-platta rutinen. 

Tack!

Så övergivet det ska kännas efter att så luxuöst ha fått vältra sej i uppmärksamhet från en hel bransch som direkt kollektivt, från högsta auktoritet till stallkatten, har visat ett oproportionerligt stort intresse för ens blygsamma förehavanden. 

Tack!

Så tomt att inte ha Annas, med glada skratt varvade, kommandorop ekandes i örongångarna. Alla sköna råd och glada tillrop från nya vänner i stallet kompat av en oupphörligt frustande deadline bultandes på träningsporten.

Tack!

Vad ljuvligt bortskämd man har hunnit bli under denna hästhöst. 

Helt ärligt. 

Spritt språngande naken kommer jag stå när HorseShowdraperingen ryckts undan och allt är ett enda stort ÖVER. 

Inte minst för att så många så generöst har öppnat dörren till en fullständigt främmande värld, där jag - förvirrad och vilsen - konstant har känt mej varmt välkommen. 

Hörni. Sjyrre!

Dessutom har jag med gott samvete kunnat puffa mina övriga åtaganden åt sidan, och avnjutit ett par månaders stilla vakuum i medelålderns pressande processer. Inte dumt. Det tänker jag ta med mej. Stallklockornas visare tickar inte fram som på andra urtavlor, de står helt stilla för att i stället med ojämna mellanrum skutta fram en timme eller tre. Oberäkneligt. Och levande.

Du Anna...

Vi tar väl en lektion imorrn med?

Huvudsak

Ingen får på något vis missa min fantastiskt flotta huvudbonad, som har blivit ett irritationsmoment för min familj. Jag har haft den på spelningar flera gånger redan. Att sova med den på föranledde vissa protester, men accepterades till slut. Däremot sattes en tydlig gräns när jag ville ha den på ner till Vivo. 

Då åker den i sjön, sa Karin. 

Aha. Hjälmaren, då?

Observera att den, liksom flotta Bentleys, har en maffig grill i fronten. 

Med ventilationsreglage. 

Har du ont i huvudet?, frågade Anna häromdan på träningen. 

Nej fröken, jag korrigerar AC:n. 

Hur skänkelt som helst

Här ser man tydligt hur illa det kan gå 

om man tappar inte bara en, utan banne mej BÅDA stigbyglarna. 

Tur att det redde upp sej.

 

Har vissa planer på att överraska Lena Bredberg, 

med ett par såna där spinnar innan trippelbarren imorrn. 

Undrar hur hennes markarbete skulle se ut då?

Magnifik!

Nåt som man inte kan anklaga hästfolk för. 

Det är att vara velande i sina omdömen. 

Snarare nyttjas en nyansrikedom som får norrlandsguldpackade hockeysupporters framför VMTV:n att framstå som utstuderade subtiliker.

Här är bedömningsskalan:

1. Magnifik

2. Strålande 

3. Totalt värdelös 

Vill man ana skiftningar i budskapet, bör man snarare räkna antalet utropstecken i yttringen.

"Totalt värdelös!", är t.ex. en riktigt sansad sågning, 

närmast ett beröm, jämfört med "Totalt värdelös!!!".

De positiva omdömena i frånvaro av utropstecken, är nog mer att betrakta som ironi;

"Strålande..."

Men vad vet jag. 

Helt grön som jag är i sammanhangen.

Men jag känner mycket väl igen det effektiva värderingsystemet 

från den tidiga hiphopens tuffa tillvaro.

MOT GLOBEN

En dag kvar! Hoppas Ni alla håller tummarna för Wille & Celine i morgon. Det har varit en rolig höst.

Gas mod & yes

För säkerhetsskull, tycker min dotter Olga, så borde vi kolla in instruktionsdvd:n med Gretze & co ett par gånger till. Frukostlektion, med andra ord. 

Varje gång jag ser filmen, vecklas nya bottnar ut.

Gas, mod och yes! är budskapet som nu duggar tätt. 

I alla fall som mina röster i huvudet simultantolkar det. 

Lustigt nog även när det är helgmålsbön från Storuman på vanliga kanalen efter. 

Stiff staff stuff

Vila två dagar innan hopp. 

Lät först som en tveksam idé. 

Jag ville ju träna in i det sista. Det är ju inte direkt så att jag känner mej fullärd. 

Snarare tänkte jag nog att ett par extra-pass mot slutet skulle pigga upp.

Sista-minuten-pluggare som jag ju är sen gammalt. 

Men å andra sidan så är det som att två månaders ackumulerad

träningsvärk på ett Gessle-aktigt vis har dundrat in på en å samma gång.

Och en gnisslande stiffhet i kyrkogrindklass.

Innan jag ens kom in i duschen, var jag tvungen att erlägga visit hos olivoljeflaskan.

Hjälp på traven

www.aftonbladet.se/trav365/article3875178.ab

Skänkeln slant

Min stora skräck, faktiskt den största, inför söndag är något jag såg nere på arenan nyss: Att tappa en bygel. Jag har vågat mej på ett å annat hopp utan, men inte ens den bäste kan påstå annat än att det distraherar. 

Det gäller att passa på när man kan frossa i så mycket hästfolk, att suga i sej litervis med info. Måste göra en galoppgallup kring huruvida det är bra för ridning med långa ben eller ej.

Omväxling

Nej, jag haltar inte!

Jag tränar galoppväxlingar. 

Inte ens i kafeterian får man va i fred.

Hästsånger 10-i-Topp

Vi måste naturligtvis salutera invigningen av galan 

med att stolt presentera 

denna listas självklara förstaplacering. 

Hovklovar

Inte bara bjuds det på underbar underhållning i ägghalvan, man förses även med fantastiska armsmycken som är så fiffigt beskaffade att de sitter där forever. Glöm inte att stundom rensa under. 

Enligt rapporter blev Petra Nielsen emellertid så betänksam, strax innan hennes kvällsföreställning igår, huruvida armbanden verkligen matchade rollen som strikt prästfru, så att hon genom att vrida tummen ur led faktiskt lyckades tråckla sej ur plastgreppet. Houdini ler i sin himmelska bur.

Céline talar ut

Skakad rörd och inte så lite uppspelt efter ett par skutt modell större

så känner jag mej rätt rejält ödmjuk inför både Anna och Céline. Det finns en masterplan nånstans. Som rullas fram emellanåt. Gärna när man som mest har trillat in i nån form av ängsligt tvivel, så som vi så beklämmande har sett tidigare.

 Jag stör mej på att jag är så jävla harig. Inte ett uns av hjältemanér. Idag kände jag mej som simskolesjuåringen vars föräldrar tröttnar på månaders poolkantsdalt med simdyna; 

Nu får du fan simma! 

Det var en bra bit ner till marken där ett tag. Gulp. Men det gick. 

Och efter en kallsup eller två och några svettiga tårar 

så smög sej en ryggradspirrande feeling av coolhet in. 

Helt oförhappandes, just när jag efteråt stod och borstade som bäst, 

så fick jag dessutom en mycket fin ömhetsbetygelse av min mörkbruna favorit. Check it out.

MIN STJÄRNELEV

Genrep i Globen igår med hög musik och fejkade applåder. Hästarna tog det bra. Wille och Celine skötte sig utan större anmärkning men Wille var inte helt nöjd eftersom de rev ett hinder.

Nu är det dax för slutspurtsplanen!

Största delen av dagens lektion tillägnades att rida med sporrar och få mer gas. För att få en sista minuten effekt av sporren har jag inte velat ge honom dem tidigare men idag var det dax.

Vad jag också vill att Wille ska ha med sig till söndag är en kick av självförtroende och mod. Jag har sagt till Wille att han inte kan hoppa mer innan söndag utan nu måste allt vara klart. Ibland presterar man bättre när man inte får tid att tänka och analysera. Hade jag sagt till honom att nu hoppar vi högt hade det inte fungerat, nu var han lite besviken över att inte få hoppa mer och lite sugen och märkte inte ens höjden... 120.

Tre språng, FELFRITT!
Några ord att ta med sig in i Globen: Gas, mod och YES!