Backstage

Jag vill gärna ge er några ögonblicksbilder från backstageområdet, som ju inte går av för högafflar. Vi rockare har nog sett ett å annat, måhända i exklusiv inramning stundom, men oftast är det håriga roddare i lädervästar som dricker ljummen pilsner och spelar flipper. Här, däremot, har ni min utsikt just nu från fikabordet. Vänta, låt mej slänga upp videokameran;

Därutöver blir vi alla... 

...ordentligt påpassade och ompysslade inför starten ikväll.

Jessica har med sej egen skäggstubbplockerska

Jag, Linda och Peter fick tokskäll för att vi lekte skeppsbrott lite granna.

Matte tyckte nya eye-linern funkade finfint, men bestämde sej för att spola peruken.

TRO, HOPP OCH KÄRLEK

När jag jobbade på ridskola möttes jag ibland av besvikna barn som inte fått sin favorit ponny. Det kan vara nog så svårt att förklara för barnen varför, men hur förklarar man för en vuxen man i sina bästa år?!
Kyra Kyrklund sa en tänkvärd sak: "jag kan inte lära Er rida men Ni kan lära Er av mig" En tränares roll är att ge sina elever bästa förutsättningarna för att lyckas. Ibland kan det innebära att man får frångå den grundplan man från början har haft för att nå sina mål. Tyvärr handlar ju inte ridning bara om teknik, sits och balans utan även om kemi till hästen man rider och det är inte alltid så lätt att få ihop alla delar. Som tränare skulle jag i dagsläget hellre vilja se Wille på Marcello i globen för det är mindre spänning över hinder och wille vågar rida på lite mer. Man kan säga att Marcello har en light version av Celines energi som just nu passar honom bättre. Samtidigt har Wille utvecklat sin ridning enormt under dessa veckor och är väldigt ambitiös och målmedveten i sin träning och vill inget hellre än att rida Celine i globen, inte för att han inte gillar Marcello, utan nog mer för att det är hans slutmål som han trotsigt håller fast vid(ja kanske en gnutta besatt förälskelse också)

Anna Persson

Hovturné

Närmast märkligt att jag inte insett det tidigare. 

Men omgivningen, och inte minst luftslotten vid horisonten, 

ter sej nog en smula klarare ut från hästryggen. 

Kanske är det lite färggladare utsikt däruppe på höjden. 

Tunnare luft? Förmodligen. 

Det kan ha varit tredje, ja högst fjärde gången jag sjönk ner 

i det knarrande sadellädret som det slog mej 

att det helt uppenbart 

var just i den sitsen 

som mitt fortsatta 

turnérande utan 

omsvep skulle ske. 

(...ja, jag har ju trots allt ett jobb också.) 

Jamenjavisst! Såklart. Bekvämt tillbakalutad i sadeln. 

Lojt visslandes mot solnedgången. Väderkvarnar och hela kittet! 

Jag hade ju under några sensomrar redan gjort ett par vändor genom Värmland på moppe med ett gäng galningar, och det var ju som en enda lång lustfylld knatterdröm, so why the hell not! Hi-hooo Silver. Tror faktiskt att den med knapp ledsyn utrustade märr, som jag av nyss berättade anledningar satt uppstagad på, till sin överraskning började skritta till i hela kroppen av bara min tanke på framtidsprospektet. Så med ett skräckslaget jämmer väckte jag stallflickan som sömngångaraktigt ledde mej runt runt, och bad henne för guds skull stanna. Jag var ju tvungen att rusa iväg och ordna ett ridande orkestersällskap. En musikertrupp till häst! På väg till nästa slott. En i ett rökmoln klapprande skvadron med standar och lutor i högsta hugg över skånska prärien! Åh, herrejösses så bra. Den måste heta...HOVTURNÉN. Vad annars? Och rida kunde jag ju redan, jag hade ju ridit åtminstone uppåt tjugo varv runt paddocken. (Heter det så? Eller var det nånting med Tintin?) 

Åt båda hållen, dessutom. Inte konstigt att jag var helt yr av extas. 

På nåt vis. Ja på nåt märkligt vis, lyckades jag sen trumma ihop ett gäng sanslöst modiga hjältar som med Arja Saijonmaa och Tina Ahlin i spetsen faktiskt hjälpte mej att skrämma slag på ortsbor och kossor i trakterna runt ljuva Söderåsen i Skåne sommarn 2008. 

Men det är en helt annan historia, 

som ni kan läsa mer om på WWW.HOVTURNEN.SE  

En hel saga i sej! 

Kvarstår dock att konstatera, 

vad gäller själva ridningen där nere i ombonade Skånelandet; 

Hade vi inte fösts framåt av vänligt bestämda rutinerat vana turridningsciceroner, 

och blivit varmt omhändertagna av överseende leende hjärtligt gästfria Söderåsbor, 

så hade vi nog inte kommit sådär alldeles helskodda fram till slutet av det äventyret. 

Det hajade nästan alla inblandade. 

Nästan alltså. Själv var jag till ytspänning sprängfylld av hästsjälvförtroende. 

Och hade nån frågat mej om jag kunde det där med att rida, vid den tidpunkten. 

Efter den veckan. 

Ja, då hade jag blixtsnabbt svarat att jag nog kunde göra 

vilken löjlig hopptävling i Globen som helst.

Ok då. 

Sa arrangörerna för en ganska stor hopptävling i Globen. 

Du är välkommen. 

Från blubb-blubb till blogg

Hastigt insyltad i allehanda resonemang, roterande tankar och illusioner kring det här med mitt ridande... Ja MITT, ridande. Alltså hästar. Såna där med hovar och svans. Stora saker! 

Med vassa vassa tänder!! Vad skulle jag upp på dem att göra? Vad skulle det va bra för!? Och inte bara, som jag med en mycket välmående suck hade tänkt ut det från början, ridning i form av att sitta och jäsa i sadeln med monokel å cigarettmunstycke. Utan nu även - håll i manen - i form av dödsföraktande hoppning. Hinder. Jättelika barrikader med berg av polkagrismålade stockar.

Ja, som jag nyss inledde, totalt indränkt å marinerat uppfylld av reflexioner kring detta egentligen ganska fridfullt klassiska folkrörelsepyssel (som för mej nu i all enkelhet har börjat anta alltmer skrämmande former) så tyckte jag att det kunde va på sin plats att låta utvecklingen framöver ledsagas av nåt blogg-liknande. Dvs en blogg. Men, ni får nog mer betrakta det som en mental balansterapi i bokstavsform, om ni till äventyrs skulle se detta. Tack för stödet. 

Kan va bra att hålla sej i nåt ibland. 

För nu har jag visst gått och blivit häst-tokig på äldre dar.

Och minsann om det inte dessutom vankas äventyr bak hörnet.

Ett vuxet ponnyäventyr alltså. Låt mej förklara.

Eller, förresten, det kanske inte finns så mycket att förklara?

Jo lite. För er oinitierade därute som - liksom jag - inte är sådär alldeles insatta i ridsport;

Det är alltså tänkt att jag medelst häst skall färdas över ett antal hinder i den arena vi svenskar brukar kalla Globen. 

Om en månad. Eller så.