STILIGT

Vilken känsla! Jag känner mig otroligt stolt som tränare över Willes fina ritt i Globen och mest stolt känner jag mig över stilpoängen.
Tack Wille för en spännande, tålamodsprövande och vansinnigt rolig höst!
När ses vi i stallet?

Anna Persson

In the flesh

Från instruktionsDVD till the real thing. Som nybliven ryttare piggar det förstås upp att gnugga axel med Gretze. En hel del konkret beröm kunde jag inte heller hindra henne från att ge. In vino veritas.

Jackpot!

Stort grattis till den mäktige Matte som fick allt att klaffa när det verkligen gällde. Det är ljuvligt att stå bredvid när sagor på fullt allvar tickar igång sådär klassiskt. Hoppningens Rocky Balboa! Trygge vinnarhästen Mowitz hamnade i rätta händer. Hoppas verkligen att de oftast pinsamt hästsportointresserade medierna nu gör en grej av det här. Det är extremt välförtjänt av vår djärve favoritstocksågare, men även spännande ur en mängd andra aspekter. Kanske för spännande? 

Blossom förtjänar extra stjärna för en framåtdrivet välriden runda på kanske inte den allra piggaste hästen. Hon liksom bara gjorde det. Helt okomplicerat, inga utsvävningar. Coolhet räcker långt. 

Peter behövde inte vinna, han hade publikens jubel i sin hand anyway. Killar som tjejer. Jag såg hans runda på en monitor, trodde att det var fel kanal, att det var den "riktiga" hoppningen. Men allright, lite mer vinnarglöd hade man kanske kunnat önska från den dansande bonden. Han vet ju hur man gör. 

Andra toksäkra fick tokspel. Linda, Karin och Jessica gjorde kanske sina sämsta insatser under hela hösten. De är alla ordentligt erfarna och känner sej nog lagom nöjda idag. Det var en salig mix av otur, stissiga hästar och ren rädsla. De får nog, liksom jag, trösta sej med att det var en "kul grej" och att livet dansar vidare. Det är ju t.ex jul snart. 

Terran levererade. Trots amfetaminkuse. Lilla Queenie. Men de har faktiskt studsat fram lika prilligt hela tiden. Och i mål. Ingen blev förvånad. De gjorde det dom skulle, och såhär efteråt; fan vad strongt! Helt magiskt har hon styrt detta snudd på elektriska fält längs de rätta slingorna hela tiden. Utan att nån egentligen har tänkt på det. Stort. 

Petra hade mycket väl kunnat vinna, hon hoppar stilsäkert och vackert som en målning, men rev ner lite diskret emellanåt för att va sjysst mot mej. Snacka om generositet!

Kantänka mej att huggsexan om hästar kommer eskalera till nästa år, om nu nån ens vågar nämna den faktorn. Det är ju onekligen en het potatis. Vilket det ofta blir när vi människor, tävlande som tränare, motvilligt måste fejsa våra begränsningar gentemot våra kära kollegor djuren.  

Fair enough

Ett litet odramatiskt antiklimax piggar faktiskt upp ibland. Det här var ett sånt. Nu kan jag börja planera för julen igen, jag hade lagt det tankearbetet åt sidan med tanke på att jag så starkt såg en intensivvårdsvistelse med tillhörande konvalescensbehandling framför mej snarare än en lite trött men helt ok runda. Familjen kunde köra igång julklappslistförfattandet redan på läktarn.

Backstage

Jag vill gärna ge er några ögonblicksbilder från backstageområdet, som ju inte går av för högafflar. Vi rockare har nog sett ett å annat, måhända i exklusiv inramning stundom, men oftast är det håriga roddare i lädervästar som dricker ljummen pilsner och spelar flipper. Här, däremot, har ni min utsikt just nu från fikabordet. Vänta, låt mej slänga upp videokameran;

Därutöver blir vi alla... 

...ordentligt påpassade och ompysslade inför starten ikväll.

Jessica har med sej egen skäggstubbplockerska

Jag, Linda och Peter fick tokskäll för att vi lekte skeppsbrott lite granna.

Matte tyckte nya eye-linern funkade finfint, men bestämde sej för att spola peruken.

Rosett

Och rosetten. Ja, den har jag redan hållit i. Och placerat upp på Hovstallets gran.

Tävlingen är en kul omständighet. Jag har redan fått första pris. 

Annars tycker jag det kan gå till...

Kanske nån av dem som verkligen KAN det här; Peter, Petra, Karin, Linda, Jessica. Eller superduktiga Terran och Blossom som kämpar på med lite stirriga eller sömniga hästar. Min rookie-kollega Matte förtjänar det extra för skön inställning, grym talang och stort mod. Alla tränare med Anna och Lena i spetsen och andra som hela tiden hjälpt till utöver det normala.

Men, det är klart.

Vill inte nån av dem ha det, så rycker jag och Céline det som en kobra!

Söndagsbön

Dåså. 

Inte så mycket att orda om längre. 

Jag är förberedd. Rustad. Frisk. Fokuserad och lugn. 

Låter det inte som en ganska bra beskrivning

av en gravt mentalsjuk människa.

Vad trist det ska bli sen att inte ha detta stohej i blodet.

Att inte få frossa i andras frågeställningar om hur det går med hästeriet, som omväxling från den vänligt menade men uttjatade när-kommer-nästa-platta rutinen. 

Tack!

Så övergivet det ska kännas efter att så luxuöst ha fått vältra sej i uppmärksamhet från en hel bransch som direkt kollektivt, från högsta auktoritet till stallkatten, har visat ett oproportionerligt stort intresse för ens blygsamma förehavanden. 

Tack!

Så tomt att inte ha Annas, med glada skratt varvade, kommandorop ekandes i örongångarna. Alla sköna råd och glada tillrop från nya vänner i stallet kompat av en oupphörligt frustande deadline bultandes på träningsporten.

Tack!

Vad ljuvligt bortskämd man har hunnit bli under denna hästhöst. 

Helt ärligt. 

Spritt språngande naken kommer jag stå när HorseShowdraperingen ryckts undan och allt är ett enda stort ÖVER. 

Inte minst för att så många så generöst har öppnat dörren till en fullständigt främmande värld, där jag - förvirrad och vilsen - konstant har känt mej varmt välkommen. 

Hörni. Sjyrre!

Dessutom har jag med gott samvete kunnat puffa mina övriga åtaganden åt sidan, och avnjutit ett par månaders stilla vakuum i medelålderns pressande processer. Inte dumt. Det tänker jag ta med mej. Stallklockornas visare tickar inte fram som på andra urtavlor, de står helt stilla för att i stället med ojämna mellanrum skutta fram en timme eller tre. Oberäkneligt. Och levande.

Du Anna...

Vi tar väl en lektion imorrn med?