Helt plötsligt vill bara hästen inte hoppa.
Inte direkt vägrar, vilket vore ärligare. Utan liksom bara tvingar sej vid sidan av. Glider ur ens grepp. Som en med trasigt hjul snedspårande kundvagn på Favör.
Jag kan känna det komma ett par tre galoppsprång innan, och det är huxflux som att varken balansfokus, tygelvåld eller skänkelkickar är gällande språk. Som JAG då upplever det. Anna menar tveklöst på att det i själva verket just är jag som - kanske rent av omedvetet - styr undan. Varför, varför? Det satt ju så fint alldeles nyss. Och jag vill ju verkligen med hela mitt hjärta och själ över. Som idag dessutom, ett litet plutthinder. Måste bring this up med min fader psykiatern. Eller så tar jag dit hästen.
