Ett första studs i pingisbollen

För en gångs skull var jag faktiskt först på plats. Jamen det är ju alltid en liten fest att tramsa runt i kulverten under allas vår favorit-igloo. Och nu var det...rätt galet. Redan. 

Jag hade blivit förvarnad av min vän Erik, travkusken, som varit med förr, om att det är en hästcirkus av globiala proportioner. Och ingen kunde förneka att det dukades upp för allehanda lajbans horse-relaterat överallt in i minsta garderob. 

Det snickrades staket, pyntades dekor och rullades in vagnar. Mini-Shettisar med mini-ryttare och cowboys med stjärnbaneret fladdrandes kompades av militärkårens mässingsvariant av We are all the winners. Funktionärer och koordinatörer pekade i alla riktningar mot incheckningar samtidigt som behörighetsband i allsköns kulörer träddes på under rigorös koll. Allt i en god sinnesstämning. Hejsvejs och där har ni logerna. Kaffe? Gott om utrymmen och relaxat småprat. Än. 

Det är onsdag idag.

Vi i vårt sagan-om-ringen-sällskap hittade i alla fall varandra 

och kunde njuta lite gemensamt småputtrigt gossande.

Det militära höll bra koll.

Min loge.                         Ulf Rosengrens loge.

Linda stoppade bomull i Trazans öron 

i rädsla för att de kanske skulle köra en låt med med den där Wille. 

Man vet aldrig.

Celine däremot vecklade glatt ut sina 

för att få ännu fler ömhetsdikter viskade i dem.

Eller så var det nåt från Titanic i bakgrunden.

Sen testade vi manegen med ett alldeles speciellt superhoppstudsunderlag importerat från forna Tjeckoslovakien, framställt av Professor Balthazar och bestående av en gummi-lera-läder-spån-klor-filbunke-haflingeridissladcornflakesmix med vissa hamsterpälsinslag kryddat med platinamjöl. Tydligen helt perfekt för hästar att ta skutt ifrån. Men ingen kunde svara på hur det var att landa på, för spensliga rookieryttarkroppar.

Anna markerade tyglarna med gaffatejp; Inte kortare än SÅ HÄR. 

Men lädrena kortade jag en smula. Fabian brukar gilla det.

Själv undrade jag mest;

Var är Gulliver?